Dan Olof Andersson i Uppsala
har skickat mig följande trevliga brev:
Han växte upp vid Boströmsbäcken Storgatan 56, tomt
n:o 51. (se skellefteå, Boströmsbäcken)
Min farfar var sjöman på 1860-70 talet. Han skriver
: "Den verklige sjömannen älskar detta lif uppriktigt
och slutar ej dermed förrän hans hälsa blir bruten
eller hans kropp blifvit överlemnad som tribut åt vågorna.
Min tanke var dock alltid den att när jag fått pröfva
på detsamma sluta dermed i tid för att i ro och stillhet
skaffa en tryggare tillvaro på landbacken". ( hans hälsa
hade blivit bruten ). När han kommit tillbaka till Umeå,
såg han, att Skellefteå stad sökte en slöjdlärare
till den nybyggda skolan i hörnet av Kanalgatan och Skeppargatan.
Han fick tjänsten utan att själv ha någon utbildning
och flyttade till Skellefteå. Han blev Skellefteås förste
slöjdlärare Skickar dig ett brev där han beskriver
sitt första möte med Skellefteå.
Hans första möte med Skellefteå,
som han beskriver det:
"Vi fingo order att avgå till Sävenäs lastageplats,
lika godt, det skulle väl afven vara roligt att få se och
lära känna grannstaden Skellefteå, och under ett nöjsamt
väder och dito vind, som endast sommare kan erbjuda, anlände
vi till nämnda platsen den 8 augusti 1876 och ankrade ett stycke
utanför ångsågen derstädes.
Cirka 16 kilometer oppför elfen ligger Skellefteå stad,
dit jag blef oppbjuden en söndag af 2 st Skellefteåbor
som hade mönstrat å Helena.
Resan dit opp gjordes med den lilla, vackra ångaren Carl XV
(se nedan) och var i och för sig sjelf, en ganska nöjsam
färd, Stränderna med dess omvexlande natur och beskaffenhet
voro delvis bebyggda med större och mindre byar, och här
och där vissa krökningar i elfen, der stora lummiga hängbjörkar
krökte sig öfver vattenytan, så den massa timmer som
tumlade om i yster ringdans nedför elfen, stundom i sådan
mängd, att de trotsade ångslupens gång, det gällde
äfven för rorgängaren att hafva ett godt öga på
dem ty det hände nog en och annan gång det båten
gick tvärs öfver en sådan grof stock (som ej kunde
undvikas) det blef stort buller och bång under bottnen. Uppkommen
till stadens kaj, ledde en hög trätrappa opp till staden
och till den s.k. Storgatan som bred och rak streckte sig vesterut
och vid hvars slut syntes ett momumentalt kyrktorn resa sig och mycket
likt det man ofta får se i större städer. Kyrkan låg
i sjelfa verket icke inom stadens planlagda område utan var
belägen 1 ¼ kilometer derifrån och är densamma
med den gemensamma landsförsamlingen.
Med mina kamrater som mött mig å kajen togo vi oss en promenad
dit till kyrkan der vi vände och gingo tillbaks till staden,
der de i det stora ståtliga stadshuset inbjudit mig på
en enkel middag, och sen åtföljde jag dem til deras hem.
Staden såsom varande ung hade då ej hunnit långt
i byggnadsväg mm., men är nu då detta skrifves en
småstad af första klass, och till dess förskönande
torde nog dess vackra planteringar göra sitt till. Alltnog jag
fick då ett godt intryck af Skellefteå men tänkte
då ej på att jag 6 år derefter skulle bli gift och
bosatt derstädes………."
