I häit Jarn-Kalscha Manne
å jer fra bonnalanne
å farsan mäin häit Janne -
han jer omattlit rik.
I fuse ha ve kräka -
trejhunnre far, såm bräka
å förti ko, som läka
ne i´n gösselvik.

Ja eingen männisch kan fel tro
vå bönnren fa leig i å gno
at mjölk ´n tretti, förti ko
he jör man eint se fort
å ha man tretti grisa sen
såm skrej såm harksen dan i ein
da veill man bara fall i sken
å spreint fra fuse bårt.

Å jig fa ga å sössla
at sprätt åmkreing me gössla
he hav I jort sen fössla
se man jer ganschka varn.
Sen söistra mirn, a Emma,
såm allteing skull bestämma
ha råke uti klämma
se nuiv jer morsan garn.

Såm ong å präkti for hon bårt
at tjern ´n bätter herrskapssårt
Da tjälingen sa: "Ha je hårt
hon skall deill huvvustan!"
Män när he gatt eint fullt e ar
se kåm hon häm ve trellingar
Nuiv Emma seg, at barnas far
i mörkren fort försvann.

´N Neckes-Larsa Franse
å jig, ve voor å danse
´n kwell å da utspann se
´n stri pa liv å dö'
I flåsa just ´n schåttis
å vaar liksom ´n flått kis
da skreje na´n: "Hällpåttis
vå Duiv nuiv ska fa blöö!"

Da snårt I steinta i e´ hörn
å rale såm en stocken björn:
"Karharskel, läs nuiv fort ´n börn!"
Sen to i tennren ut.
I sövd'n ve en sinkadus
såm åm han bara var en lus.
Sen la I einn en hekto snus
å danse såm förut.

´N da I föild snusdosa
I skull deill faster Rosa
såm bo i storstan Trosa
å säl schukla å glass.
I gratis da feck sjuss´n
deill Skellet-stan ve buss´n
män sen I eint för stuss´n
opa tåge feck na´n plass.

Ve loke, såm dem sa var snällt
var he nog eint se vähl beställt
för I ha allri hårt na´n vällt,
såm tjårt pa slecke vis.
Ve unika i höger-hann
I håll me i e´ läderbann
ve kupéfönstre, såm försvann
- I skreje såm en gris.

Da biljättklepparn komme
se frage jig ´n om he
var allti trangt om romme
på statens garnereij.
He dofte Kaliklåra
när han ve månnåm sjvåra
at I skull ta å knåra
nohlöver för att seij

he jort I - å strax uta'för
dem skylte "Ledigt" pa en dör
i öppne´n å där einnaför
he fanns en hålu bänk.
Å håle passe reint precis
I satt me ne´ å to´ en pris
män vart ve tiom kall såm is -
å snuva feck såm skänk.

I Trosa ska je vetta
I träffe á Sara-Greta
en kwell. Åj, vå hon streta
emot, men I gick an.
Ve ein i farstun klive
I to´na runt om live
å sa´na: "He star skrive
opa stjärnhimlen minsann,

at duiv såm fru skal vahl me tjär."
Da sa hon: "Kåm me eint se när.
Du ha se dali atmosfär."
Ja kårs i all min ti´!
Om eint I fa a snus ma vähl
se sjwält I heller räint ihäl
å därför sa i kweckt farvähl
å stack deill Biske bi.

I häit Jarnkalsa Manne
å jer fra bonnalanne
å pappa män häit Janne -
han jer omattlit rik.
I fuse ha ve kräka -
trejhunnre far, som bräka
å förti ko, som läka
ne i é gösselvik.

Ja, eingen männisch kan väl tro
vå bönnren fa leigg i å gno
att mjölk en tretti-förti ko
he gör man eint se fort
Å ha man tretti grisa sen
som skrej som harskeln da'n i enn
da veill man bara fall i sken
å spreint fra fuse bårt.

Ja. I fa ga å söissla
ve johla å ve gössla
he ha man gjort sen fössla
se man jer ganska varn.
Sen söistra mi'n, á Emma,
såm allting skull bestämma
hon kom se uti klämma
se nu ger morsan garn.

Som ong å präkti' for hon bort
att tjen en bätter herrskapssort
Å tjälingen sa: "Ha je hårt
hon skahl deill huvesta'n!"
Men när he gatt eint fullt e ar
se kom hon hem ve tjwellingar
A Emma sa, att hennes kar
han bra no' fort försvann.

´N Neckeslarsa-Franse
å jig, ve vor å danse
en kwell, å da utspann se
en stri' pa liv å dö'
I flåsa just en schottis
å känd me som en flott kis
da nagen sa: "Hällpåttis
vå du nu ska fa blö'!"

Men I snårt steinta i e´ hörn
å rahle som en stocken björn:
"Karharskel, läs nu fort en bön!"
Sen to' i tennren ut.
I sövd'n ve en sinkadus
som om han bara var en lus.
Sen la' I einn en hekto snus
å danse som förut.

En da' I föild snusdosa
I skull deill faster Rosa
som bo i storsta'n Trosa
å säl sjukla' å glass.
I gratis da feick sjuss´n
deill Skellet-sta'n ve buss´n
men sen I eint för stuss´n
opa tåge feck nan plass.

Ve loke', som däm sa var snällt
var he no' eint se vähl beställt
för allri' ha I seitt nan vällt,
som tjårt pa slecke vis.
Ve unika i högerhann
I håll me i e' läderbann
ve kupéfönstre', såm försvann
å I skreje som en gris.

Da biljettklepparn komme
se frage I en om he
var allti' trangt om romme
opa statens garnerej.
He dofte Kaliklåra
da han ve monnom sjvåra
at I skull ta å knåra
nohlöver för att sig.

He gjort I - å strax uta'för
dem skylte "ledit" pa en dör.
I öppne'n, å där einnaför
fanns he en hålu-bänk.
Å håle passe räint precis
I satt me ne´ å to' en pris
men vart ve tiom kall som is -
å snuva feck som skänk.

I Trosa ska je veta
I träffe á Sara-Greta
en kwell. Oj, vå hon streta
emot, men I gick an.
Ve einn i farstun klive
I to´na runt om live'
å sa´na: "He star skrive
pa stjärnhimmel'n minsann,

att du som fru ska vahl me kär!"
Da sa hon: "Kom me eint se när.
Du ha se dali atmosfär."
Ja kors i all min ti´!
Om eint I fa a snus ma vähl,
se sjwält I heller räint ih(j)ähl,
å därför sa I kweckt farvähl
å for deill Biske bi.

'N Jarnkalsa-Manne å äktenskape'

Melodi: Huldas Karin
Text: Thorsten Nyberg

1. På allmän begäran nu kwennern å härra
I tjårt hit deill sta'n för att sjong en stomp.
Bra fort ha he gatt, för I to' trejarsmärra,
men kors vå i jer nervis - hjärte känns som en klomp.
Je sej fäll, att he jer 'n Jarnkalsa-Manne,
som gör 'n tocken där "kåmme back" fra bonnalanne.
Å I ha peta naglarn, å börste ha 'n Per
för att je skull fa känn opa en fin atmosfär.

2. I kwell ska I sjong om en del, som ha henne
unner de ar, som sen sist ha gatt.
I ha fatt en tjäling ve ellfängt e senne
Å hon ha'd redan starte ve e hart dussin smatt.
För meg vart he harskulen trangt ein i huse,
se I feck taga sänga å flöit ne' i fuse.
Där leigg I nu om nettrer'n å dröm om gammelti'n,
da jig å Tekla freje å dro' ne rullgardin.

3. Att eint I kan legg ne' i fuse i längd'n
ha I sagt á Tekla, som gav deill sjvar
en halv matservis - mitt i nosa hon slängd'n'
å skreje: "Vå jer du för é kräk deill kar!"
I sjvåra: "Försök sjölv att leigg där om nettrern
å känn at hurr he känns att vahl slecke a gettren -
iblann se kan i vankern ve sågga, som feck pris
å tro att i jer dö' å gar igen som en gris.

4. Ja, han, som ha skrive, att äktenskaps-kajen
ska vara se trögg, han jer räint eint klok.
Han kan komma hit å snör a se kavajen,
se ska I draga ut'n opa en fengerkrok.
Je skull bara sej, när á Tekla vik op ärmern
å böri släng brö'kavlarn å häile porslins-sjvärmen -
da onga gadd ihop se liksom en myrastack
å hä'j opa a Tekla som 'n bollsparkarklack.

5. Som hemgift á Tekla feck eitt hunnre kilo
i form a 'e sextiars gammel-sto -
he jer sjvärmors-gumma, som frökna fra Milo
skull vahla blyg einför veill I nästan tro.
Iblann se jer hon snäll å tag me i famna sine
där I fa leigg å spått borti månnom naftaline,
men eitt tu trej se fa hon å dotra op e il,
da fluiv I mela vägga lika fort som en pil.

6. 'N bollsparkarstri' ha I allri' i live
seitt, men he feck I en vacker da.
Å he I da feck sej var da sjölve tokerie,
som eint pa nage vis gör 'n männisch na gla.
Däm språnt ätter bollstackarn häjle spelarjänge
å sparke bak ve bäjna å runt ve arma slänge,
men hurr däm ändå fräiste, se ging däm ändå bet
opa att skjut ih(j)ähl en kar, som sto i e' net.

7. Å bäst såm I satt där se hårt I he gnissle
bårt i 'n kar opa högersiin.
Han satt å skar ve tennrern - I trodd han idissle -
å sen se skreje karn såm e knivståckä sjwin.
'N Neckes-Larscha-Fransä börd ga pa ögånbryrna,
å Emma, såm jer atti, vart veinögd ein i syrna.
'N Jarn ve fot'n feck däm beinn fast uti 'n bjärk,
där sto han sen å flagge ve 'n grönakti särk.

8. Å när I sen glodd opa bållsparkar-jängä
se språnt däm å flängd såm däm gjort förut.
En del jing opa knea å tonga däres slängä,
da stäig I op å ramme ve 'n viöppän trut:
"Åm je nuiv allihopän veill ha e bålla-skrällä,
se kånna je ju tjöp je 'n fotbåll vår i-ställä.
Sen börd smafåglarn spela å allteing vart se lätt -
I vaknä ätterat opa e fint lasarätt.

9. Å kårs, velka kwennom he fanns pa de ställe,
I skakas ju nästan i krappom än.
I fräiste no minsann att ta rett opa tillfälle,
män just da kåm a Tekla, å I sjwimmä ijän.
Ja, he jer eint se rolit att häit Jarn-Kalscha-Manne,
män när I nästa gang kåm ijän fra bonnalanne,
se kanske äktenskapä ha slutä ve 'n skräll.
Deill däss I bju je allihop ett varmt faderväll.

Bilköpet

Melodi: På blomsterklädd kulle
Text: Thorsten Nyberg

1. Go'dagen, go'dagen, go'dagen, go'da
je vänner omkreng Skellet-sta'n.
Nu ska je fa häir pa en stomp, som I ha
deillvärke ve möda minsann.
Man jer nästan tjvungen pass opa deillfälle,
när Norran ha bjudd me att föill de här ställe,
å därför se ha I försökt fa ihop
nangteng, som man kanski kan ka'll tip top.

2. N Jonke, ´n Necke, á Tekla å jig
ha bilde en sjongarkvartätt.
Å se'a i vor ha ve trådd pa den stig,
som mang op deill operan lett.
N Jonke sjong bas'n, á Tekla, hon koitter
se högt, att ´n Necke jamt böri smafnitter.
Å jig, som däm säj allri ha vöre klok,
ha röst, som skull' pass ganschka bra pa e lok.

3. I sald genast johla å skojen å kon
å köft me en fahlk-elak bil.
Han fånn I i Skellet opa en aktion
i vor, första da'n i april.
Fast onödit dyr vart no´ nästan abäke
för när som I högljutt "tjvåtusen" ha'd bräke,
å eint he fanns nagen mäir, som velle bju',
se skreje á Tekla högt: "Tjvåtusensju".

4. Å kors i all ti' vå he vart för é liv,
he hårtes no' meinst trettarn mil.
A Tekla, hon flänne, å sa som motiv
att hon veille ha en dyr bil.
I to' bums å grävd borti månnom snusbuss'n
å piske á Tekla pa sjölveste stuss'n,
´n Necka, han skratte, ´n Jonke, han stack
runt sta'n för att fa deill en stor hejarklack.

5. Mot kwell'n, när som sohla sen läng' ha'd gatt ne'
bakom he, som häit horisont
se töickt ve he ti' var att slut en hus-fre'
där ve lå'g ve bilskrälles front.
N Jonke da genast hågg tag uti spaken
å vejve änamma, se he small i baken,
å plöslit, se hårtes en sju-jädra knall (kort paus)
Ve fånn at ´n Jonke högt op i en tall.

6. Se småningom börje spektakle' att speinn
precis som en mars-tokut katt,
å da knåra ve allihopen oss einn
i bilskräpe', som vart besatt
a sjöveste Skammen, när brom'n na'n lossa -
först sto' han å skaka, som om han fatt frossa,
sen bar he iväg pa en hiskeli tur -
he kändes precis som man ri'dd pa en tjur.

7. När fart'n gatt op deill en elva-tolv knop
se vart he förunnerlit sjwart.
Sen kom he sma-stjärnen å en fågel-hop,
som spela trej ti'm å en kvart.
Ve vakne, när klocka slo' tolv mitt i natt'n
just när som stass-brannkår'n ha'd börje sprut vatt'n.
Ve vort intervju'e om hurr he va' fatt
å hurr ve kånd tjör bil'n, - - - - som eint ha'd na'n ratt.

8. N Jonke, han sjvor, se att tjäft'n vart veinn,
å á Tekla, hon tjöit som en gris.
N Necke, som eint ha se ell-fängt é seinn,
han sto' lugnt å la' einn en pris.
Å jig, som jer sjvart-fåre i häile släkt'n,
to' bums a me hatt'n å to' op kollekt'n.
Högt op i en bjärk hart ve fåglars "kuku"
da ve sal'd bort bil'n för tju'trej å tju'sju.

Smörvisa

I for at stan för att seli smöre. Tjo, falleri, fallerallan leij.
A he var e hiskelit före. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Gjörja gjick oppi marras buk. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Tjärra scheka se jig vart sjuk. Tjo, falleri, fallerallan leij.

Men da i kåmm' di' oppförsbacken. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Se to a'Lona herrskapslonken. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Böitta börje da a treell. Tjo, falleri, fallerallan leij.
A i vart se huvvuveill. Tjo, falleri, fallerallan leij.

He jer se besönnelit swårt att leva. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Wånne i slo de ni skalln bårta slaiva. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Smöre mätt såm var se fint. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Ha no vorte gredelint. Tjo, falleri, fallerallan leij.

A se da i kåmm' deillbaka. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Haile natta hadd i vaka. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Barna skraart a tara rann. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Värtjen tjeka ni n'tann. Tjo, falleri, fallerallan leij.

Men nästa gaang da jig tjern smöre. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Ska i klen he oppa bröe. Tjo, falleri, fallerallan leij.
Se jig a barna ve fa ma. Tjo, falleri, fallerallan leij.
A blait'e ni n'kaffi'tar. Tjo, falleri, fallerallan leij.

Melodi: Oh my darling Clementine

Glesbygd jär ä stort elände
Glesbygd jär ä där i bo
Haile böin jär jig den ende
snart ha även jig fatt no.
Ganschka enschamt faktis järä
tomt hä jär i alla hus.
Eingen grann dit man kan vänn sä
om man råk val utan snus.

Einga kreatur som bäli
i den sköna sommarda
Koern hav i gåtte säli
nöuv sen mjalkbiln slute ga.
Eingen prata vä om vere
da man sätt sä uta bron
a om hur lanne val regere
katta strunt i tocke hon.

Hushållsgrisen han fa vara
eingen slaktar feinns ha kvar
A han val ju a vä ara
som n kompis mair å mair
Tjack å stödu hav n vorte
knappast extra prima varn
vä knorr på strömmeln, gla å lorti
garn´ å råta jära garn.

Hä jär laingsen katta onge
våfför hav i no förstatt
Hur hon än ha gatt å sjonge
einga ange hav hop fatt.
Hur hon än ha gått å prata
eingenteing ha henne än.
Eingen kall ha fånne at a
Hä jär glesbygd Jaja männ .

Enschamm fa i ga och drälla.
Eingen post å eingen buss
Eingen schwaing om lördaskwälla
eingen steint a eingen puss.
I den ljusa sammarnatta
känns hä trist, hä må ge tro
ga å laigg sä atvä katta
Män sä jär ä i glesbygd bo.

Bo grann ve a Allis:
Melodi: Living next door to Alice

Sally rengd och hon fråge mä hon sa I förstå du veit om a Allis
och I ruse dell fönstre slejt onda gardin då feck I sej en storlimosine
som tjåål in uti Allis infart

Refr: I veit it voför hon far, I veit it heller vors
I hadd no tänkt å fråga men I veit it om i tors
för i tjugofiir år, så ha i bott grann ve a´Allis
I tjugofyr år bara vänte oppa en chans
få tala nalta vä a´kanske bju´a oppa dansch
men I nöges no väne mä att it få bo grann ve a´Allis

Vax opp dellsammanch som onga inni en park
ve skar initsiala inne en bjärk, jig och á Allis
Men nu gå á mot döörn å skalln håll a´högt
men för en stann så få I sej a´inne öga
och stor limosine kör ut bortti Allis infart

Sally rengd dellbaks å fråge vöre i kände
hon sa I vejt vöre hä jär, ve a´Alllis
hon sa att Allis ha före men I jer ju kvar
I veit du ha vänte både år och dar
å storlimosin försvann